Fattar inte
Efter helgens bravader har vissa hört av sig. De jag inte egentligen vill ska höra av sig. Från de som jag gärna hört av är det tyst. Varför är det så?
23,00-gränsen
Ja jag vet att jag tjatar och gnäller. Men det känns tungt. Jag vet inte varför. Kanske för att jag måste ha någon att hänga upp mig på, kanske för att det fanns något pirr någongång, kanske för att hans lapp gjorde mig mållös.
Klockan 23 är någon magisk gräns där det avgörs om han kommer höra av sig eller inte. Det kommer han inte.
Han kommer inte heller hit på midsommar hade han bestämt helt plötsligt.
Ja, det är bara att glömma, jag vet. Jag ska släppa det, imorgon.
Hatar att hoppas!
Jag hatar att gå och hoppas på att han ska ringa.
Jag hatar att det är kört.
Jag hatar att jag bryr mig!
Från Puss till Kram
Det var puss i smsen innan helgen. Nu är det kram. Det är inte bra, det betyder att det inte längre finns något intresse och han försöker avveckla det vi började bygga på.
Undrar hur glad känns?
Jag ringde kundtjänsten och tillslut började min mobil fungera igen. Jag fick iväg smset till honom. Han har dock inte svarat och jag tror inte han kommer göra det heller.
Jag är trött på allt. Jag hade velat vara glad.
Ödet?
Jag tänkte att jag i alla fall skulle skicka ett sms till honom och se vad jag får för respons. Japp, patetiskt, men nu skulle jag det i alla fall. Har våndats hela dagen så jag skrev ett nyss och skickade det.
DET GÅR INTE! Jag kan inte skicka iväg smset till honom. Jag försökte flera gånger. Det känns som det är ödet som säger att jag ska låta honom vara, alternativt någon högre makt som straffar mig.
Om det var kört innan så vet jag inte vad det är, nu kan jag inte höra av mig alls.
Ångest
Jag har verkligen verkligen ångest över att jag sabbade detta. Jag ringde honom på fyllan och vet faktiskt inte vad jag har sagt mer än att jag svamlade om att jag skulle åka till honom, mitt i natten. Jag är så fruktansvärt korkad och jag skäms ihjäl över mig själv.
Jag hatar att jag alltid förstör allt, att jag inte bara kan låta mig själv må bra.
Jag har förstört det
Jag förstörde det. Jag vet inte om jag hade börjat känna något, men det fanns något jag inte kunde släppa med honom, något som jag faktiskt tror växte. Jag behöver inte tänka mer på det efter detta i alla fall. Det är så typiskt mig att bara förstöra allt.
Arg och ledsen istället
Jag är i vissa avseende ganska enkel. Jag blir glad över romantiska saker. (Om jag är ensam gråter jag när de får varandra i slutet i en romantisk kärlekskomedi.) En romantisk överraskning eller att någon på något sätt ansträngt sig för mig gör mig verkligen glad.
Mitt ex var inte sån, det var sällan han ansträngde sig för mig på ett mer genomtänkt sätt. Jag blir gladare över att någon skriver något gulligt till mig på en lapp på morgonen än att han betalar för middagen på en restaurang!
Lappen som satt på min dörr efter förra helgen var sådan. Den kändes genomtänkt. Den var till mig. Den kändes. Det var uppenbarligen inte så för honom eftersom han nu skiter i vilket. Jag hade inte skrivit så till vem som helst, men det gör förmodligen han.
Jag är trött på att folk leker med mina känslor. För det är det han har gjort. Sånt fångar mig, att skriva en lapp om vad som är intressant med mig i ord som man inte vanligen använder. Skriva att han vill höra från mig mer.
Jag hörde av mig mer, men då var det inte så intressant längre.
Jag ger upp
Nu fick jag ett sms av honom. Ett sms. Stackars människa som är så fruktansvärt upptagen att det inte ens finns fem minuter under ens dag som man kan ringa och säga hej på.
Jag orkar inte med sånt trams. När vi inte ens bor i samma stad är det inte ens något oseröst bara sova tillsammans vi jobbar på. Det är ingenting. Vi kommer aldrig träffas ens. Jag vill inte lägga till mer pengar på min mobilräkning på någon som ändå inte bryr sig ett skit. Jag tog bort hans nummer så jag inte får för mig att ringa honom på fyllan i helgen...
Jag är så trött på att bli behandlad som skit. Trött på att ingen bryr sig på riktigt.
Jag förundras
Han ringde faktiskt igår. Jag satt och tittade på fotbollen på ett uteställe så jag kunde inte svara. Ringde honom i pausen. Han kunde inte prata så länge så han undrade om det var okej att han ringde senare. Det gjorde han, tjugo i ett. Då sov jag. Det jag mins av samtalet var att han undrade om han skulle ringa imorgon istället vilket jag sa att han skulle.
Så... Han har fortfarande inte ringt, men ja, han har ju flera timmar kvar...
Jag fattar inte
Igår ringdes vi. Han skulle iväg så han hade inte tid att prata men lovade att han skulle ringa tillbaka så snart han kunde. Det var IGÅR. Han sa även på dagen att han kanske skulle komma hit i helgen, underförstått för att träffa mig. Jag är inte ens intresserad längre. Bara omständigt.
Jag tänker för mycket
Han skickade ett sms sent igår. Jag ringde upp, han hörde ju trots allt av sig. Vi pratade faktiskt länge och det kändes ok. Han sa att vi skulle höras idag. Han har inte hört av sig och jag tänker inte göra det. Jag struntar i detta nu. Orkar inte med när det ska vara för komplicerat. Eller så är det kanske bara jag som tänker för mycket.
Som man bäddar får man ligga?
Jag gnällde för en kompis över att han inte ringt fast han sa att han skulle och att han bara hör av sig väldigt sent på kvällen med sina sms. Jag sa att jag var så trött på att träffa sådana som bara hör av sig när de är fulla.
Då kommer kommentaren från kompisen:
- Ja men, sån är ju faktiskt du också!
Jag har aldrig tänkt så innan. Det är jag nog. Eller kan vara. Jag har ju faktiskt börjat lämna mobilen hemma när jag går ut för att jag inte ska få för mig att fylleringa till någon.
Hur som helst har han inte på något sätt hört av sig på hela dagen. Det känns tråkigt för han var intressant, kändes annorlunda från de andra jag träffat.
Sms
Han skickade sms igår natt. Vid 12. Sms, ringde inte. Jag har träffat en sån igen, som hör av sig mitt i natten, som aldrig har planer på att vara seriös. Vill han något får han ringa. Jag skrev i sista smset att han kunde ringa idag om han hade täckning för att pika honom lite.
Lappen han skrev till mig och satte på min dörr i söndags gjorde mig helt mållös, och nu bryr han sig inte. Fan vad många konstiga killar det finns. Känns som alla dras till mig...
