Om pojkar och män

Ja jag vet att jag tjatar och gnäller. Men det känns tungt. Jag vet inte varför. Kanske för att jag måste ha någon att hänga upp mig på, kanske för att det fanns något pirr någongång, kanske för att hans lapp gjorde mig mållös.

Klockan 23 är någon magisk gräns där det avgörs om han kommer höra av sig eller inte. Det kommer han inte.

Han kommer inte heller hit på midsommar hade han bestämt helt plötsligt.


Ja, det är bara att glömma, jag vet. Jag ska släppa det, imorgon.