Om pojkar och män

Jag ska börja med att förtydliga att jag inte är fjorton år även om det kanske verkar så.

Jag skriver till honom på MSN, igen. Jag vet fortfarande inte vad jag får ut av det, eller jo det vet jag; ingenting! Han svarar på det jag frågar. Hej svaras med Hej. Hur är det svaras med hur det är. Han frågar inte tillbaka ens.

Jag vet, han vill inte prata med mig och jag ska strunta i honom.

Han är online men skriver inte tillbaka. Han ställer inte motfrågan hur jag mår. Det är för fan till och med en artighetsfras som man frågar vem som helst!

Ja, jag vet, jag hör det själv. Han vill aldrig mer prata med mig. Han vill ju inte ens prata med mig nu.

Jag vill bara vakna upp, inse att jag hade en frukansvärd mardröm och lägga armen om min man som ligger bredvid och sover.