Mittemellan
Jag vet inte hur det känns just nu. Jag saknar honom, men det är ganska hanterbart för tillfället. Jag har kanske börjat förstå att det är helt slut eller så lyckas jag bara helt enkelt inte tänka på honom och på oss. Är väl mest bara disträ.
Allt som inte innebär panikledsen är ett framsteg!
Kommentarer
Trackback
