Om pojkar och män

Jag tror att vi skulle kunna fungera om vi bara verkligen försökte. Alla hans känslor för mig borde inte vara helt bortblåsta. Jag funderar på om det finns något sätt som jag skulle kunna få honom att vilja försöka med oss igen. I svaga stunder funderar jag på att bara åka dit, sätta mig utanför hans dörr och vänta på att han ska komma hem. Han borde ju vara tvungen att prata med mig, är dock rädd för att han mest skulle bli irriterad av min närvaro.

Jag vet inte om det finns något annat, bättre sätt. Jag måste komma på något mer kreativt. Jag låter som ett psyko, jag vet det. Men med den smärtan jag känner i hela kroppen är det inte helt okomplicerat att tänka rationellt. Jag funderar på saker jag skulle kunna göra, jag är bra på att komma på överraskningar. Han är dock inte riktigt lagd åt det hållet så jag tror inte han skulle uppskatta det.

Jag ser nog en Hollywood-film framför mig och sådant händer inte i verkligheten.