Om pojkar och män

Jag vill kunna förknippa kärlekt med något bra. Jag vill slippa må dåligt, just nu slippa vara ledsen för att det är slut och hålla på att sakna ihjäl mig.

Jag vill ha ett bra förhållande. Jag vill vara tillsammans med någon som jag verkligen vill vara tillsammans med som det är jätterätt med. En person som vill vara tillsammans med mig lika mycket. Jag vill ha ett roligt förhållande där man kan skratta tillsammans. Jag vill att det ska vara lätt att umgås och att det inte är så mycket som är komplicerat, man är bara tillsammans. Trots enkelheten vill jag ändå att vi ska kunna ta oss igenom svåra saker tillsammans och stötta varandra när detta behövs. Eller sånt hände kanske inte på riktigt?

Jag kan inte. Jag lyckas inte. Därför orkar jag inte längre. Jag tycker bara det är jobbigt att vara tillsammans. Den tröstande kommentaren till att det är slut; "du träffar snart någon ny" står mig upp i halsen. Jag saknar mitt ex, jag längtar inte efter att träffa någon ny. Det är lättare att inte vara tillsammans med någon. Det pasar egentligen mig bättre i det skede jag befinner mig i mitt liv just nu.

Kanske kommer jag bli tillsammans med någon igen. Just nu känns det bara fantastiskt jobbigt. Jag behöver någon att krama, det är allt. Det kommer ta tid att läka efter detta uppbrottet, riktigt lång tid. Jag tror att jag slutat tro på kärlek. Det kanske fungerar för andra, men inte för mig.