Den stora kärleken
Jag ska börja med att förtydliga att detta inte handlar om att jag har panik över att inte vara tillsammans med någon. Jag har sedan det tog slut ofta fått kommentaren att "du träffar snart någon nu", en kommentar som jag förövrigt vill kräkas på. Jag försöker ta mig vidare, försöker bli glad och kunna ta mig igenom en endaste dag utan att må dåligt. Jag känner inget som helst behov av att träffa någon ny att börja om med.
Jag har några personer i min bekantskapskrets som hittat sitt livs kärlek. De är säkra på att de kommer vara tillsammans resten av sina liv. De är kära i varandra men ändå finns det ett allvar och en realism över situationen som gör att jag tror på dem. Det är riktig kärlek, jag märker det. Dessa personer har också sagt till mig att man inte ska fortsätta med något som inte fungerar för när det är på riktigt så vet man det.
Jag tror inte det kommer bli så för mig. Jag är så trött på att må dåligt över allt som har med det motsatta könet att göra. Jag lyckas inte hålla ihop ett bra förhållande. Jag kan inte se mig själv träffa någon som kommer vara min stora kärlek. Jag kan inte se mig själv leva i den känslan som de pratar om. För ett tag trodde jag att exet var mannen i mitt liv, vilket han inte var.
Min närmsta vän (som förävrigt är en av dem i "bekantskapskretsen") sa till mig när vi fortfarande var tillsamman att hon inte riktigt trodde på oss. Hon tyckte om honom men sa att hon tror det finns någon annan som kommer göra mig mycket lyckligare. Det är väl det jag borde tänka på nu när jag försöker ta mig igenom det. När någon som står en så nära är så ärlig så borde jag verkligen lyssna. Det var verkligen inte sagt på något elakt sätt, även om jag förstår att det kan låta så.
Hur som helst har jag svårt att se att jag någonsin skulle kunna få ett förhållande att fungera och ännu mindre att jag skulle träffa någon att vara tillsammans med för resten av livet. Jag vet att jag just nu är i en situation där jag inte ens på något sätt känner för att prata med någon av hankönet, men jag tror inte på det ändå. Det finns trots allt människor som lever ensamma hela sina liv.
