Gråta under täcket



Vi pratade. Eller det var mest han som pratade, jag grät så att jag inte kunde. Det är slut. Nu lägger jag mig under täcket, vet inte när jag kommer tillbaka.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0