Depp vs Fest
Jag skulle kunna ligga och gråta under täcket. Mina vänner ska festa. Det var längesedan jag var med eftersom jag varit hos honom varje helg. Jag har bestämt mig för att vara med. Jag har gråtit så mycket över oss redan, och har tid på mig att göra det. Jag vet att han är hos sina vänner så då ser jag ingen anledning till varför jag inte kan parta lite med mina.
Gråta under täcket
Vi pratade. Eller det var mest han som pratade, jag grät så att jag inte kunde. Det är slut. Nu lägger jag mig under täcket, vet inte när jag kommer tillbaka.
Göra slut?
Jag vet inte längre vad det är jag väntar på. Jag vet bara att det finns en spänd känsla som är jobbig att gå runt med. Jag vet inte vad han tänker eftersom vi inte pratar och han inte säger det i vilket fall. Jag tror inte på uppehåll, och nu vet jag varför!
Ovissheten
Idag är jag mest irriterad. Det är svintråkigt med detta mellantinget vi har just nu. Eftersom jag bestämt mig för att det inte kommer vara jag som ska höra av mig förstå innebär det indirekt att jag ska gå och vänta på att han hör av sig. Jag vet inte hur länge till jag orkar med detta. Känns faktiskt nästan som det är bättre att bara göra slut så jag vet hur jag ska bete mig. Är det slut kan jag vara ledsen ett tag, sen går det över efter ett tag. Ska vi försöka så vet jag vet och då måste vi jobba på det tillsammans.
Hur ska jag veta vad som är rätt?
Vakna ensam
Det brukar vara värst gå och lägga sig ensam när det är såhär. Jag var dock ganska trött igår och somnade snabbt. I morse kändes det tomt. Det är längesedan jag vaknade ensam en lördag. Jag åt frukost själv istället för att äta med honom länge och sitta och prata om meningslösa saker. Det går över.
Nej inte väntat!
Jag vet hur detta kommer att låta så jag börjar med den rubriken. Jag har inte suttit och väntat på att han ska höra av sig. Jag har tittat på film med mina kompisar, haft mysbyxor på mig och ätit alldeles förmycket popcorn. Någonstans hoppades jag ändå att han kanske skulle sakna mig och skulle komma hit och överraska mig. Eftersom han aldrig gjort något sådant så är det helt orealistiskt att tänka att han skulle komma på något sådant, men som jag tidigare sagt behöver jag nog något romantiskt från hans sida. Något som visar att han verkligen bryr sig om mig. Nästa helg ska jag åka bort vilket innebär att det är minst två veckor tills vi teoretiskt sätt skulle kunna ses. Hur som helst kommer jag gå och lägga mig själv ikväll...
En tanke
Det är bättre att ångra att man gjorde någon än att ångra att man inte testade alls.
Ja, syrran, kanske är det så. Jag behövde nog en liten spark i rätt rikning i alla fall...
Rycka upp mig
Ja, det känns ensamt att sitta själv. Jag ska sluta gnälla. Det är faktiskt inte synd om mig. Världen kommer inte gå under för detta, Jag har ju faktiskt möjlighet att göra en massa roliga saker.
Tomhet
Jag sitter hemma själv. Det känns jobbigt idag. Det är fredag, dagen vi brukar träffas. Dagen jag inte planerat så mycket på väldigt länge eftersom jag vetat att det är då vi träffas. Helt plötsligt känns det jobbigt att ta tag i att ringa någon av mina vänner för att hitta på något. Allt känns mest sorgligt. Det är en tomhet.
Fler raggar på en smal tjej
Fler raggar tydligen på smala tjejer, i alla fall enligt en artikel på aftonbladet.se. Det kanske är så, fast jag tror snarare det handlar om snygga tjejer än smala tjejer. Menmen, dendära Hanna Fridén verkar ju vara en högst vetenskaplig källa att bygga en hel artikel på...
Bara för att man är smal är man väl inte nödvändigtvis snygg??
En skön känsla liksom
Det var en skön känsla liksom. Det kanske kallas kärlek.
Om det ska funka igen så är det dit vi måste komma.
Precis så som han sa det.
HÅL i jeansen
Det är nu officiellt hål i mina favvojeans!!! Jag vet, det är verkligen dagens i-landsproblem, men jag måste snart ge upp dem och gå vidare till ett par andra. De kanske inte blir lika bra, men jag hoppas att vi kommer utvecklas tillsammans och tillslut passa lika bra ihop. (Observera parallellerna mellan jeans och förhållande... Haha...)
En del av mitt liv
Jag trodde att jag hade lyckats ha ett eget liv trots att vi var tillsammans. Jag tycker verkligen att det är jätteviktigt att inte glömma bort sig själv och sina behov även i ett förhållande. Trots det bygger man upp mycket kring varandra. Även om jag klarar mig själv så är han en större del av mitt liv än vad jag insett.
Fredag
Jaha, då var det fredag. Dagen jag brukar åka till honom, eller i alla fall vara där. Vi äter middag, dricker vin och sedan ligger i soffan och blir lite lulliga på vinet för att sedan somna tillsammans.
Det kommer kännas ensamt ikväll.
Tränat!
Beach 08, here I come!
Hollywoodkärlek?
Jag har ganska länge känt att jag inte fått så mycket uppmärksamhet och bekräftelse som jag velat ha. Jag behöver sådant och han är inte så bra på att visa det. Man är olika, visst, men jag behöver känna mig älskad och viktig.
Kanske hade det hjälpt om han verkligen tagit tag i att träffas och att det hade varit han som skulle bryta "uppehållet". Att något verkligen skett på hans initiativ och att han hade överraskat mig med något. Lite Hollywood-style. Nja, jag vet inte, en tanke bara. Jag hade i alla fall känt mig speciell.
Både ha kakan och äta den?
Vad är liksom tillåtet att göra? Ska man bara inte träffas för att försöka skapa någon saknad? Ska man dejta andra och se om det är någon annan man vill ha? Alltså både ha en pojkvän och vara tillåten att träffa andra utan att pojkvännen kan bli arg? Både ha kakan kvar och äta upp den kallas det!
Är det bara så att vi gör slut långsam men på ett mindre jobbigt sätt?
Kan det bli bra?
Är det verkligen möjligt att ett "uppehåll" (tror egentligen inte på uppehåll så jag vill inte skriva det...) kan lösa problemen? Att det kan bli bra efteråt? Hur gör man? Trött på att skriva det men; jag fattar inte....
Kraschat på en månad?
Efter åtta månader var allt bra. Så bra som vi hade det då har vi faktiskt aldrig haft det! På "niomånaders-dagen" rasade allt. Det är en månad! Hur kan det gå så snabbt? Jag förstår inte.
Saknar
Eller jag tror det. Fan
Träna
Jag köpte ett träningskort idag. Jag ska bli sjukt fit till sommaren... Haha...
Det är inte klokt vad mycket tid man egentligen lägger på sitt förhållande. Finns ju en massa tid över nu som man exempelvis kan använda till att ordna upp sin kropp...
Parta?
Funderar på att gå ut. Lite partaj kanske är vad jag skulle behöva. Eller så blir jag mest bara ledsen om jag skulle ta nån drink. Hm, får fundera lite...
Helgen närmar sig
Vi ska inte träffas till helgen, såklart. Det känns ganska konstigt. Det är första gången på länge vi inte ses en helg. Hm, undrar vad jag ska hitta på. Alla förutsätter ju att jag är borta över helgen...
Vem kommer höra av sig först?
Jag vet faktiskt inte. Eller jo, det blir förmodligen jag.
När är det lagom att höras igen egentligen? Hur långt bör ett uppehåll vara för att det ska ge något och visa vad för känslor som verkligen finns? Jag vet inte. Jag fattar inte. Jag är fortfarande bara totalt förvirrad.
Lösningen?
Detta ska tydligen vara ett bra sätt att diskutera sina problem på enligt Aftonbladet.se. Man ska alltså gå på toa tillsammans, diskutera sina problem och därefter spola ner problemen... Det kanske är det vi skulle behöva? Jag går nog hellre på toa i min ensamhet och diskuterar förhållandets problem någon annan stans, vid köksbordet kanske? Dumheter!...
Sol!
Det känns lite lättare då!
Lägga sig utan att säga god natt
Ännu en kväll då vi inte kommer prata med varandra innan vi somnar. Ännu en kväll utan att det sista jag hör är ett "god natt" från honom. Jag vänjer mig snart.
Telefonen är tyst
Det är intressant att fundera på hur stor del ens liv som faktiskt utgörs av sin partner. Min telefon har varit ovanligt tyst de senaste dagarna. Han har inte ringt. Jag har verkligen ett eget liv och sitter inte på något sätt och inväntar hans samtal, men det finns trots det en påtaglig tystnad nu. Jag har kanske inte märkt hur stor del av mitt liv han egentligen är. Jag antar att det är så det blir efter ett tag i ett förhållande.
"Det finns någon för alla"
Finns det verkligen någon för alla? Innebär det att om det finns någon tveksamhet inför ens förhållande så är det göra slut som gäller och invänta den rätte?
Vad tror ni?
Halvbra?
NEJ! Jag kan faktiskt ite accpetera det. Båda måste anstränga sig för att ett förhållande ska fungera, visst, men det måste också kännas bra. Vissa perioder är det sämre och vissa perioder är det bättre, men jag vill att det ska vara bra. Jag vill inte behöva känna mig tveksam. Jag vill ha det på riktigt, annars kan jag lika bra strunta i det!
Mardrömmar
Jag sover knappt. Vaknar minst en gång i timmen. Drömmer de sjukaste sakerna. Allt känns upp och ner.
Älskar, älskar inte?
Ja, hur ska jag veta?
Jag börjar kanske inse
Det har nog börjat komma över mig att vi faktiskt bestämt att vi inte ska ses. Vi bestämde inte på hur länge, och jag har ingen aning om vad som är lagom. Jag vet inte vad han tänker. Vi kanske kommer på att vi ska vara utan varandra. Vi har alltid pratat i telefon varje dag vi inte setts. Det har varit en bra avslutning på dagen när jag fått prata med honom om vad jag varit med om och samtidigt fått ta del av hans dag. Så kommer det inte bli nu, inte på ett tag i alla fall.
Dag 2
Detta är andra dagen vi inte kommer höras. Andra dagen av vårt "uppehåll". Sov dåligt i natt och drömde mycket om honom. Jag vet fortfarande inte vad jag ska känna. Det är svårt att reda ut vilka känslor som handlar om vad, vilka är riktig saknad. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända, förvirringen är fortfarande total.
"Uppehåll"
Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det annars. Han kom hur som helst hit, till min föräldrar där jag är över helgen. Idag insåg vi att vi måste göra något åt oss. Det var ingen av oss som egentligen ville göra slut, vi kan ju ha det hur bra som helst. Jag har alltid tyckt att det är töntigt med uppehåll, men ví bestämde hur som helst oss för att vi inte ska träffas på ett tag. Kanske gör vi bara slut långsamt, det kanske är det som kommer hända, men det är för jobbigt att säga. Kanske är detta nyckeln till att komma tillbaka till det som varit. Jag vet inte.
Vem vet vad som är rätt? Det är en chans, kanske kommer vi tillbaka och om det finns en möjlighet till det så det värt allt.
Vem vet vad som är rätt? Det är en chans, kanske kommer vi tillbaka och om det finns en möjlighet till det så det värt allt.
Söndertrampat påskägg
Jag fick panik innan när jag kom hem. Såg påskägget jag köpt till honom och den genomtänkta presenten som jag skulle lägga i ligga på köksbordet. Det var till honom. Jag var jätteledsen. Jag trampade sönder det så att det fick plats i ett kuvert, stoppade i presenten och skickade iväg det. Jag vet inte om jag bara gjort allt värre. Jag tänkte in klart.
Får se vad som händer. Han är påväg hit. Det kommer med största sannolikhet vara slut när han åker hem.
Får se vad som händer. Han är påväg hit. Det kommer med största sannolikhet vara slut när han åker hem.
Han är påväg hit nu
Han åker från jobbet nu, påväg hit för vi vet att vi måste prata om det. Jag vet att det han vill säga är att det är slut. Han skulle åka direkt, så han har inte ens några saker med sig. Detta kommer bli den värsta påsken någonsin.
Gjorde vi slut?
Jag tror det. Jag grät så mycket så jag inte kunde prata. Allt känns skit. Det är förjävla sorgligt bara om vi inte kan få det att funka. Jag vill ha det bra. Jag vill vara glad. GLAD. Det verkar vara en omöjlighet för mig.
Vad ska jag göra?
Chefen från jobbet i somras ringer och undrar om jag vill jobba där denna sommaren också. Jag vill ha ett riktigit jobb, som jag är utbildad till. Jag måste dock jobba och jag måste ha en back-up. Ska jag vänta och hoppas på att det löser sig eller ska jag ta det säkra före det osäkra och ta jobbet så jag vet vad som händer i sommar? Det är ju trots allt oerhört svårt att få ett "riktigt jobb".
Och vad gör jag med han som inte pratar om vår framtid alls?
Och vad gör jag med han som inte pratar om vår framtid alls?
