Vad hände?
Det kändes okej. Den första paniksaknaden hade lagt sig. Jag kände till och med mig ganska tillfreds med tillvaron och det var skönt att ha fått tillbaka mitt liv. Det kändes bra att kunna släppa all stress som funnits kring att planera min tid utifrån oss. Även om jag försökt tänka på mig själv gör man faktiskt fler uppoffringar än vad man förstår. Jag kände att jag fått tillbaka en massa tid som jag kunnat spendera på mig själv, på att umgås med vänner, hinna träna och göra andra saker som jag vill göra.
För några dagar sedan vände det. Jag förstår inte. Jag trodde att jag kommit en bit på vägen i att ta mig vidare. Jag hade tydligen fel. Det känns bara jobbigt. Jag vet inte om det kanske tagit ett tag för mig att låta hela situationen sjunka in och det kanske är nu jag verkligen förstått att det är slut. Det är verkligen ett sådant fruktansvärt bakslag. Jag trodde att jag mådde bra och såhär jobbigt som det varit de senaste dagarna har det inte varit på hela tiden.
Jag ska gå och lägga mig nu och hoppas på att jag vaknar upp till en bättre dag!
