Om pojkar och män

Jag känner att jag måste rycka upp mig nu. Vi är över och jag måste försöka må bra igen. Jag saknar honom, kärlet går inte över hur som helst, men jag orkar inte vara knäckt längre. Det blev så definitivt igår att vi förmodligen aldrig mer kommer träffas och att han inte på något sätt tror att vi skulle funka igen. Han verkar faktiskt vara ganska tillfreds med att det är slut, och det är bara att acceptera.

Det är en nu vecka. Jag ska försöka se det som en nystart. Det måste få ta tid att sörja men jag kan inte gå omkring och må så dåligt som jag gör.