Om pojkar och män

Under förhållandet var jag verkligen så medveten om att jag inte skulle glömma bort mig själv och förbyta jag mot vi. Jag var noga med att verkligen försöka fortsätta umågs med mina vänner och inte försaka sådant som är viktigt för mig. Vissa saker prioriteras bort då man befinner sig i ett förhållande, men jag har verkligen försökt att fortfarande ha mitt egna liv.

Jag trodde att jag hade lyckats bra. Jag har lyckats bättre än vad jag någonsin gjort. Jag känner inte den paniken jag känt då förhållanden tidigare krachat när jag i större utsträckning byggt mitt liv kring någon annan.

Kanske var det för att förra helgen var bra, att jag var med mina vänner och de ville att jag skulle vara med. Jag har insett vikten av att ha stöd runt omkring sig i sådan situationer. Jag är inte beroende av honom, jag saknar bara honom.

I detta har jag insett att jag faktiskt saknat mitt liv. Att kunna göra som JAG vill och göra det JAG mår bra av utan att behöva anspassa mig efter någon annan. Det kanske är för att det inte fungerade så bra i slutet och att det egentligen har tärt mycket på mig. Jag har inga problem att ge i ett förhållande sålänge man får något tillbaka som uppväger de man måste sätta åt sidan.

Jag känner någonstans en frihet tror jag. Det kommer komma bakslag jag vet. Jag kanske blir kär i honom sen och att det visar sig att vi faktiskt bara haft ett uppehåll. Vem vet? Nu är jag i alla fall fri att göra vad jag vill och för tillfället känner jag mig ganska tillfreds med det.