Går det att "ragga" omedvetet?
Jag tror inte att det passar alla att träffa någon genom att stå vid bardisken och fråga hur ofta den andra personen går dit. Jag tror bara inte på det. Inte för att träffa någon på riktigt. Det kanske skulle fungera för någon, men jag tror aldrig det kommer att göra det för mig. Jag raggar inte i den bemärkelsen.
Jag vet inte helt säkert vad jag känner för honom, men det är uppenbarligen något eftersom jag inte kan släppa honom. Jag har insett att det inte är så mycket jag kan göra åt situationen.
Jag började korrekturläsa hans uppsats idag, utan att han bett mig om det. Den låg framför mig och någon skulle läsa den. Jag gjorde det. Det låter jättekonstigt, jag vet! Jag satt och läste i två timmar utan att tänka på det, jag hade ju egentligen en massa annat att göra? Jag är visserligen duktig på sånt och tycker att det är roligt. MEN faktum kvarstår fortfarande: Varför gjorde jag det? För att det var han? Hade jag verkligen bara råkat fastna med den så länge om det varit någon annans uppsats? Raggar jag kanske trots allt på något underligt sätt utan att jag ens är medveten om det själv?
